SFPOG
På svenska In English
Nyheter


Protokoll från årsmöte 2017

Kallelse till årsmöte för SFPOG

2017 års symposium "Det gör ont därnere" gick av stapeln fredag 170331

Rapport från ISPOG-konferensen i Malaga

Boktips

Kom ihåg att meddela aktuell mailadress till kassören

ISPOG Standard of Care-Chronic pelvic pain in women

Efterveerne. Den traumatiske fødsel

Av Lene Jørgensen, Turbine forlaget, Aarhus, 2015

En svår förlossning fick långtgående konsekvenser för f.d. läraren Lene Jørgensen. Hon lider av kroniskt post-traumatisk stress syndrom (PTSD) som följd av förlossningen, och har skrivit en bok om tillståndet. Boken vänder sig till fackfolk inom förlossningsvården och primärvården, samt till en allmänhet med intresse för problemet. Någon vana vid danska språket kan behövas.

"Efterveerne" (=eftervärkarna) är 359 sidor tung läsning. Författaren belyser traumatisk förlossning utifrån alla tänkbara vinklar. Boken inleds med flera förord, varefter författaren ger oss sin egen historia. Sedan följer 13 kvinnors ofta mycket detaljerade berättelser om födsel och tiden efter. Alla har traumatiserats; alla har inte PTSD, men har lidit av psykiska och i flera fall fysiska följder. Förlossningarna har varit komplicerade, ibland extremt så, eller "normala". En del av kvinnorna har haft tidigare psykiska problem, men för andra är det första gången de drabbas av ohälsa. Vissa har fått hjälp, andra ännu inte. Ingen har kännt sig tillräckligt sedd och hörd under och/eller efter födelseförloppet.

Eftersom jag har mött många kvinnor i samband med traumatiska förlossningar känner jag väl igen historierna. Likaså känner jag igen de forskningsresultat och behandlingsmetoder som relateras i bokens nästa del – "de professionelle erfaringer". Lene Jørgensen har intervjuat 15 personer från forskar- och terapivärldarna, däribland mig. Intervjun med professor Susan Ayers är upplysande angående vad PTSD efter förlossning är för något. De olika terapeuternas redogörelser beskriver de av WHO rekommenderade metoderna vid PTSD: Kognitiv beteeendeterapi (KBT) med exponering för traumat och Eye movement desensitation and reprocessing (EMDR), samt andra metoder som psykodynamisk existensiell psykoterapi. Vikten av stödjande insatser (en faktor som kan förebygga att traumasymtom utvecklas till PTSD) och behandling av sekundär förlossningsrädsla beskrivs också. Barnmorska och psykoterapeut Charlotte Grumme talar om hur vi inom personalen bör försöka förebygga traumatiska förlossningsupplevelser genom närvaro, god och respektfull kommunikation och kontinuitet.

Avslutningsvis sammanfattar författaren de forskningsresultat hon funnit, och i avsnittet "De fødendes ønsker" ber hon oss att lyssna till kvinnan, validera hennes egen upplevelse och hjälpa henne till behandling när det behövs.

Författaren låter många kvinnor få en röst. Hon låter också många professionella komma till tals om sin uppfattning om vad en traumatisk förlossning är och hur vi kan hjälpa. En hårdare redigering hade möjligen varit bra. Mångordigheten är både bokens styrka och svaghet.

I Danmark finns obstetrisk guideline 2013 (googla!) med rekommendationer för kvinnosjukvården i s m tidigare traumatisk förlossning. Dags för något liknande i Sverige? I Danmark sker efterkontroll efter födsel hos egen allmänläkare 8 veckor post partum; i stort sett alla bidragande kvinnor tycker att doktorn missade sin chans att identifiera traumatisk stress. Hos oss erbjuds en komtroll på MVC efter egen anmälan, och barnmorskan har då mycket att ta hand om, med preventivmedelsrådgivning som en viktig del. Hur ofta missar man vårdbehov efter en traumatisk förlossning? På BVC är focus på postpartumdepression. Hur ofta missar man kvinnor med PTSD, som ju bör ha en behandling som efter allmän stabilisering innebär traumabearbetning?


Elsa Lena Ryding
Fick ingen ekonomisk ersättning för intervjun i boken